Jag har aldrig gråtit av lycka tror jag. Jo visst jag har gråtit när jag skrattat men aldrig av att någon gjorde något som gjorde mig så lycklig så jag började gråta. Det måste vara extrema saker människor måste göra för att få någon att gråta av lycka, men bara en liten sak för att få den att börja gråta av andra skäl.
  Idag grät jag för första gången 2010. Och det var på grund av en innebandymatch som inte ens var speciell. Jag fick bara vissa känslor och tårarna behövde komma. Efter den stunden i omklädningsrummet och bilen blev jag lite smådeppig. Efter några sms och andra konvernisationer blev jag ännu mer deppig och nu vill jag bara gå och sova. Det är en sån dag helt enkelt. Hoppas på en bättre söndag, och det är nog ganska stor chans.